Även om jag försöker verka opåverkad så måste jag erkänna att det generar det mig.
Jag försöker tycka att det är helt naturligt för en vuxen man att posera naken framför trettio hungriga blickar.
Jag vill vara professionell och ta det sådär nonchalant och coolt, men jag som blivit uppfostrad till flicka, kunde jag inte skaka av mig nervositeten när jag upptäckte att människan i morgonrocken inte var en kvinna som vid tidigare tillfällen.
Något som inte precis torkade svetten på min rygg, var Matildas frånvaro och bristen på frukost i kombination med två koppar kaffe.
Men här kommer den lustiga biten, så fort jag fattat pennan och börjat teckna var alla mina obehagskänslor som bortblåsta. Det var ingen person framför mig, det var ett objekt, en vas om man så vill, som måste studeras noga för att fångas på pappret.
Det är märkligt hur fort det går.
Gränsen mellan individ och objekt är hårfin.
Vår lärare säger åt oss att byta hand lite då och då.
Här ovan är en teckning utförd av min vänsterhand.
Vi varvar korta ställningar med långa.
Här är en två-minuters, det är alltså därför det ser halvfärdigt ut. Det roliga med de korta är att man sänker kraven på sig själv något enormt, man tänker inte, man bara gör. Kolet är en förlängning av armen.
.JPG)
