Jag är inte full, jag är bara en elefant!

I söndags tittade jag och Rebecka på Dumbo och Bambi, båda var favoriter när jag var liten. Det var väldigt nostalgiskt och fint, men frågan som legat i bakhuvudet sen förra Disneydags (då vi såg Snövit och Pinocchio) kröp fram igen: Vem var det som langade LSD till hela Disney-teamet?


Bambi-kakan och Dumbo-nötterna

Jag minns att jag var rädd för den här scenen när jag var liten.
Hur ballt som helst, men läskigt.


Dumbo - Pink Elephants on Parade

Kanske den bästa idén någon fått, någonsin

Jag klippte David här om dagen. Efteråt rollade han huvudet med en klädvårdsrulle för att få bort lösa hårstrån. Han påstod att det var den bästa idén han någonsin fått.

Jag älskar mitt jobb

Veckan i bilder

Akta er, mössan är seriös.

Man kan ju faktikst dricka vatten ur mugg också

Jag var hemma hos David och drack kaffe idag, och vi hamnade i diskussionen om hur den perfekta kaffekoppen skulle se ut. Jag tyckte att den gärna fick vara lite mullig, matt och inte nödvändigtvis vit. David däremot kunde inte riktigt beskriva sin drömkopp men menade att det var viktigt att den inte var för tung och att den gärna skulle vara lackvit.

Jag dricker nog hellre kaffe ur mugg snarare än kopp. Muggar är större och oftast mysigare, men egentligen är inte kaffe drycken jag har störst krav på hur den serveras. Te däremot, oj oj oj. Tekoppen är viktig. Den måste vara mysig att hålla i, stor och len.
Jag fick två tekoppar i julklapp av Karin, de är helbra. Stora, vida, gråa, lena och med fina blommönster.

Märkligt att det kan ha så stor betydelse.



Här är två tjejer som vet hur de vill ha sina kaffekoppar:




öh, hon har en septum, inte en cp-näsa..

Igenkänningshumor

Åska? Nej tack, jag föredrar radio

I julklapp fick jag bland annat en väckarklocka med inbyggd soluppgång och nu, för en stund sen försökte jag förstå mig på den.

Karin hjälpte mig och läste manualen. Det visade sig att man i princip behövde en morse-nyckel för att kommunicera med klockjäveln. Hålla in knappar olika många sekunder och liknande.
















Hursomhelst, det tjatas på kartongen och i manualen om de "fantastiska naturljuden" och jag lyssnade nyss på dem. Det var inga trevliga ljud precis. Två var ganska trevliga, ett grodljud och ett som lät som en klocka, kyrklocka kanske.

Ironiskt med tanke på att jag har en riktig kyrklocka bara femtio meter från mitt fönster som väcker mig varenda helg när man tar sovmorgon.

Hm, tillbaka till ljuden. De resterande fem fantastiska naturljuden var bara konstiga. Där fanns bl.a. ett "vågbrus" som mest lät som brus i de kassa högtalarna, fågelljud som skar i öronen osv.
Men det som verkligen fick mig att haja till var ett åskoväder.

VEM i hela vida världen skulle vilka vakna av ett åskoväder ur små dåliga klockradiohögtalare? VEM som köpt en vakna-lampa för en harmonisk väckning skulle välja ett så obehagligt naturljud?

Inte jag.

Det enda som saknas är väl att lampan skulle blinka i takt med åskan.

Mitt tolvslag.

Inne i köket hörs dova smällar från raketerna utanför. Är klockan tolv allaredan?

Det är nyårsafton och på Debaser Medis har vi en kväll som inte verkar värre än en vanlig lördag.

Men vad är klockan egentligen? Klockan på väggen går fel.
Jag går ut på trappen till vakterna för lite luft och en pause från feststirret inomhus. Rökrutan är full med människor som glatt räknar in det nya året och på isbanan tänder andra människor sina raketer.

Jaha. Hej då tvåtusentio, tänker jag och kramar mina arbetskamrater som gjort oss sällskap på trappen. En stor gruppkram ute i kylan. Raketer färgar himlen och i sin radio hälsar vakterna gott nytt år till varandra.

Hejdååå förra året.

Tvåtusentio började ungefär som tvåtusenelva, på ett golv i en lägenhet - full som ett djur. Även om det var betydligt mer kontrollerat imorse så är jag inte säker på att det är ett visdomstecken. Men kanske är det ändå det, vem vet, tvåtusentolv kanske inte börjar med missbedömningar, dimma och huvudvärk.

Fred ut tvåtusentio, vi ses aldrig mer igen.