Tomrummet i garderoben allt gammalt lämnade efter sig fylls snabbt av nya fynd från mellandagsrean.
I dagarna tre har jag varit i stan och kommit hem med stora kassar fyllda med allt man kan tänkas hitta för halva priset.
Mellandagsrean har verkligen grävt ett hål i den lilla skattkammare jag föreställer mig på magisk väg är kopplat till det lilla chipet på plånbokens viktigaste kort.
Men lika glad för det är jag, men gladas är nog.. Jag?
Matilda åkte till Thailand igår, så hon hänger nog i solen nu.
Än har jag inte låtit julstressen infinna sig. Jag glider mest runt i tjocka sockor. Men om jag ska vara ärlig så börjar jag bli lite nervös.
Jag har gjort och skickat julkort i år, något som jag påstod gav mig vuxenpoäng men som Rebecka sa bara gav mig 80-talspoäng. Själv skiter jag i vilket, jag vill bara ha poäng.
Jag kommer antagligen få sälja två tavlor också, men det kan jag berätta mer om sen.
Nu ska jag ställa mig i köket och gå därifrån för ens vi har tillräckligt med mat för en vecka framåt.
Det är lätt att känna sig som en husalf när det är lite att göra på jobbet.
Eftersom att SL hatar oss så hade vi lång tid på oss att diskutera filmen på tåget hem , då vi gemensamt kom fram till att det var; väldans massa skog, klena dialoger och häftiga effekter, men att den annars följde boken relativt väl, vilket oftast varit det största minuset på alla andra filmer. Det märktes tydligt att det bara var en halv bok och spänningen man lämnades med var så påtaglig att jag, så fort jag kom hem letade fram boken och är i skrivandets sund precis i slutet. Jag tror att jag måste läsa alla från början för att vara nöjd.
Från en sak till en annan. Jag vill visa blyertsporträttet jag höll på med i skolan. Det är av samma modell som syns i inlägget I en ram - 500 spänn, men här ur en lite annan vinkel och inte alls lika lik modellen som tidigare avbildning.
För er som aldrig upplevt det kan jag berätta att det är obehagligt så fort man blir påmind om att personen i fråga är en levande människa. Man tänker gärna på denne som linjer, skuggor och volymer, inget annat. Men så fort man råkar få ögonkontakt, när man står efter varandra i kaffekön eller bara utbyter ett snabbt "hej", minns man att det är faktiskt en människa.
Tuschade mig igenom nakenmåndagen. Det betyder alltså att möjligheten att sudda och göra om inte finns. Det betyder också att man kan jobba vidare med teckningarna efteråt, vilket var precis vad jag gjorde. Resultatet kan ni se här.
Päronrumpan, the one and only. Gjord av tusch (stålstift och pensel) och akrylfärger.
Två bilder av den trevliga bruden som ligger naken och drömmer överallt. Charmig tjej. Söta öron.
Så målar man på glas med äggfärg.
tunn eller skär sig. Plus att man måste se till att inte kladda ut tuschet.
